suck
de klagar på att jag inte ha ngt själförtroende och att det är mitt största problem det och mitt labila humör
sedan kan jag tydligen inte deligera och leda arbete ...men detta trodde de berode på mitt självförtroende...
de vill att jag ska prata med ngånon så jag inte bli demprimerad eller ngt sådant....
det konstiga e att jag mår ju bra nu ...iaf bättre än jag gjort förut när jag varait nere....
visst jag bli ledsen och uppröd i bland och gråter men jag e ju inte alls som jag vara för två år sedan....
kan jag ändå vara deprimerad????
jag tror inte det
men hur ska jag bevisa det
hur ska jag verka gladare och gråta mindre
och störst av allt hur ska jag får störrre självförtroende
anälla ge mig tips
jag vill inte kugga igen
nu när jag kan och e så duktigt
Det är svårt och alla har vi våra dagar då vi mår bra och då vi mår sämre. Du måste våga tro på dej även att du tror att det är svårt. Var inte rädd för att ta tag i saker och ting, och va inte rädd för att låta din T3:a göra saker som du säger eller ngn i personalen. Jag hade precis samma problem när jag hade min slutpraktik och jag pratade av mig med min handledare nästan varje dag, att jag var rädd och tänk om jag inte är en bra ssk? Hon ställde upp och öppnade sig tillbaka, och det hjälpte mig såå mkt i min väg fram. Du måste våga öppna upp dej. Jag går igenom samma sak nu, jag har varit på ögon i tre månader. Idag pratade jag med verksamhetschefen och jag berättade precis som jag känner, att jag är osäker på om det är ögonsyrra jag vill jobba som, att det är ett svårt val jag har att göra med tanke på min lilla erfarenhet som ssk. Då berättar hon att hon inte vet om jag får vara kvar pga av att landstinget ska spara! det är en tjänst de gått ut med, och helt plötsligt drar de tillbaka den!!! Jag blev rikigt arg, nu kanske jag står utan jobb, då får man en annan inställning. Jag ska ge detta en chans, även om det är svårt och jobbigt.
Tänk över din situation och öppna dej för din handledare. Du har ju henne för att kunna få ventilera, du kan inte ha allt på din axlar vännen. När du väl jobbar som ssk finns du ingen möjlighet att göra allt. Det lärde jag mig väldigt snabbt när jag jobbade på kir. o sommras. jag lovar att allt kommer lösa sig, bara du tillåter det gumman.
KRAM
